Har redan varit i USA i sex veckor, hur sjukt? Tiden går så fort. Fast ändå långsamt. Kan inte riktigt förstå att jag inte får se mina vänner förens om lite mer än elva månader. Och kan inte fatta att jag inte bor hemma längre och får träffa familjen varje dag. Det är så konstigt att inte ha någon att säga godnatt till, säger ju goodnight till familjen här men det är ändå inte samma sak som att störa Kajsa när hon vill sova med pussar och kramar och godnatt. Saknar er alla! 

 

Det som jag tycker är jobbigast med att vara borta är just det jag skrev ovan plus tidsskillnaden, det är inget kul att gå online på facebook på kvällen när alla sover. Det är inte kul att få ett godnatt klockan 5 på kvällen(fortsätt dock ni som gör det, typ du mamma). Det är inte kul att vakna till en ny dag när eran dag redan varit igång i sex timmar. Det är inte kul att behöva säga nej till skypedater för att jag jobbar. Det är inte kul att behöva planera skypedaterna. Saknar direktkontakten som man har när man är i samma tidszon.  

 

Det låter kanske lite deppigt men det är bara det som är jobbigt. (Lite med maten med då). Annars har jag ingen hemlängtan och jag är så glad att jag åkte!! Wiie!!! Ibland slår det mig att jag är i USA och att detta är min vardag och mitt liv nu. Det som jag så länge drömt om och nu bor jag äntligen här. Så häftigt. Skrivit om det innan men, skriver det igen; tycker att det är så coolt att åka på Route 17 och se Empire State Building i horisonten. Att ha New York så nära är awesome även om jag inte riktigt utnyttjat det än, men ska! 

PÖSS!