När jag svängde förbi templet för att lämna ett brev träffade jag en dam på parkeringen, hon frågade vem jag var budbärare åt och om de gav mig betalt. Sneaky bitches här alltså som inte har mycket mer för sig än att kontrollera hur andra familjer sköter saker och ting. 

 

Tackar mamma och pappa för mitt supersvenska namn; 
Vanligt samtal mellan mig och främmande:

-Hi nice to meet you, I'm ....

-Nice to meet you too I'm Elin

-What did you say your name was?

-Elin 

-How do you spell that? 

-E L I N 

-Ajlin? 

-Elin

-I-lin?

-Yeah... 

 

Igår träffade jag några av min vmammas vänner och kom på mig själv med att ignorera frågan ''how are you'', kände mig som en riktig amerikan (nej). 
Vanligt förekommande här: