Idag har jag fått uppleva det som var min värsta mardröm inför att flytta till USA i ett år, att någon där hemma skulle dö ifrån en. Min faster Monika har gått bort och det är väldigt jobbigt att vara iväg från familjen just nu. Jag klarar mig, men det är jobbigt att inte kunna stötta pappa där hemma och att jag inte kommer gå på Monikas begravning. Jag ville bara skriva av mig så ni där hemma vet om det.

 

Men min värdfamilj här är så fina, de frågar om jag vill gå till kyrkan för att be där eller så (är ju i USA där de flesta är religiösa) om jag vill vara ensam eller med dem om de ska skaffa ett kort så jag kan göra internationella telefonsamtal. Vad jag än behöver hjälper de mig med. De har självklart frågat om jag vil åka hem för att vara med på begravningen också.