Känt mig deppig hela dagen och vet inte egentligen varför, men hör å häpna, mina värdbarn gjorde mig på väldigt bra humör! De har varit så amazing denna vecka, varför är de inte alltid så här enkelt?? 

Fick ett skrattanfall när jag ser hur M i baksätet knäpper två säkerhetsbälten runt sig. "What are you doing?" 

"Double buckle - safety first" *med en as rolig/söt röst* han såg så rolig ut.

Efter några körningar hade jag full styrka i bilen (alla tre ungarna) och vi lekte flygplan. Jag var kaptenen och D var den som sa "please fasten your seatbelt as we are ready for take off" "while we are taxiing to our right position, please listen carefully as we will go over the safety on board" 

"Smoking on this flight is forbidden and it is against the law to smoke in the lavatory, thank you"  <- bra där D. 

Vi hade det riktigt kul!

Och nu till det bästa, efter cirka 5 månader ger E mig en rad med kramar, FRIVILLIGT (mycket kärleksfulla med och inte som förut då hon slog armarna om mig i en sekund när jag tvingade henne att ge mig en kram + att hon samtidigt nyps i *smyg*, men nu så, sweet)! Blev helt chockad! (Dock vet hon om att om hon är snäll så får hon äta chokladen i min chokladkalender så det kanske har nått med det att göra, men kommer alltid minnas detta som ett historiskt ögonblick) MEN! NU SKA NI FÅ HÖRA! När pappan kommer hem så säger hon inte ena hej till honom?? (Hon brukar stå redo i dörren och skrika "DADDIIIIEEEEEEEEEE". Men idag så säger hon "IIIELIN EAT FASTER, EAT FAAAAASTERRRRRRRRR YOU NEED PLAY WITH ME YOU NEED PLAY" 

Jag frågar om hon sagt hej till pappa och hon säger "oh hey" 

Han ba WHAT???? (Nog väldigt glad att slippa en dotter som kastar sig i hans armar innan han hunnit kliva in i huset). 

*hon ger en mindre kärleksfull kram än hon gav mig till sin far och börjar tjata på mig igen* 

Vi lekte treasure hunt. Askul hade vi, i alla fall hon!