The last time
Sista avsnittet av How I Met Your Mother har precis sänds. Jag är tom. Favoritserien är slut för alltid. Så ledsen.
En halv spoliers alert: Tänker inte spoila något men ska ändå säga att slutet var oväntat och fall mig inte i smaken.
Nu ska jag sova!
Kommentarer till detta inlägg:
Svar:
Hej! Var beredd på ett lååångt svar haha!Det var inte riktigt som jag hade förväntat mig, jag har ju bara jobbat med svenska barn innan och amerikanska barn (såklart finns det undantag, men jag vet inga) är annorlunda, speciellt barn som haft au pairer, de är mer bortskämda, de är lata (plockar inte undan saker som de lekt med, städar inte sina egna rum, bäddar ej sina sängar, tar inte bort smutsiga kläder och slänger i tvättkorgen, trotts att de är gamla nog att göra det) haha… I början tänkte jag mest '' åh herregud'' men nu är jag så van vid att gå å plocka efter dem att jag oftast inte tänker på det, men så ibland så tänker jag ''oj såhär hade det inte gått till i Sverige''.
Sen trodde jag att jag mer skulle känna mig som en hjälpande hand till föräldrarna och inte som barnen är hela mitt ansvar och att de hjälper mig med barnen ibland.. Såklart är det olika i olika familjer så allt sånt här handlar ju om vilken familj man hamnar i.
Även här kände jag i början att det var jobbigt men det är nått som jag lärt mig nu och nu funkar allt skitbra! I min familj städar jag barnens rum (inte bara plocka undan osv. utan även damma och dammsuga) vilket jag inte ens hade tänkt på att behöva göra innan jag kom hit.. så lite uppe i molnen var jag nog över hur jobbet skulle se ut. Sedan så hade jag inte full koll på schemat, visste att jag jobbade morgon och sedan eftermiddag men inte exakta tider, så när jag inte var klar förens vid 8 på kvällen tyckte jag att det var sent, tänkte mer vid sextiden kanske.
Även att bo i en annan familj var annorlunda mot vad jag hade tänkt.. svårt att förklara vad dock..
Att åka som Au Pair är verkligen en upplevelse, ibland har jag tänkt att jag hellre skulle jobbat ett tag och sedan åkt på en semester resa eller jobbat utomlands.. men samtidigt så är denna upplevelsen helt underbar. Träffa nya kompisar, få en extra familj och få närheten till vardagslivet i ett annat land och allt som kommer därtill…till exempel språket, SÅ mycket bättre man blir på engelska, det har man nytta av hela livet!
Mycket beror på vilken familj man hamnar i och hur man är som person. Den Elin jag är idag skulle klarat av de första månaderna bättre än Elin jag var för 8 månader sedan. Man växer så mycket på alla plan och den resan är grymt viktig, så därför rekommenderar jag au pair-jobbet. Om jag hade fått välja familj nu så hade jag valt en familj som inte haft au pair innan, och små barn. Men samtidigt så älskar jag ledigheten under dagarna som man kanske inte får när man har små barn…
Man lär sig att vara borta från sin familj, sina vänner och sitt vanliga liv. Om jag inte hade förändrats på dessa 8 månader hade jag nog åkt hem, man blir tuffare och starkare själv och det gör att man klarar av det, sen alla bra stunder med sin nya familj och sina nya vänner är ju anledningen till att man stannar. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka det var jobbigt med att vara borta från Sverige men herregud! Så jobbigt! Fram till sista dagen hemma var jag så självsäker på att jag skulle klara det men sista dagen innan jag åkte bara grät och grät jag och även på planet satt jag bara och grät, nån gång har jag bara kännt, nä nu vill jag hem. Men som sagt, allt bra man har här vill man inte lämna innan man måste!
Det bästa:
-bra stunder med barnen och nya familjen
-nya vänner
-''personlighetsresan''
-att bo och leva i ett annat land
-närheten till NYC
- hur mycket jag uppskattar Sverige, vänner, och familj.
Sämsta:
-jobbiga dagar med barnen och familjen
-aldrig vara riktigt ledig (eftersom man bor där man jobbar)
-att man känner sig i vägen ibland
Jag har typ aldrig hemlängtan, eftersom detta är hemma nu typ, samt att det mesta är väldigt bra här, man har mindre problem.
Jag hanterar min hemlängtan genom att tänka på varför jag åkte, att jag ville komma bort samt att jag vet att när jag kommer hem igen så är allt som vanligt.
Hoppas du orkade läsa allt.. haha!
♡ Elin Eriksson, 19 år
Tackar!
